Första dagen som hjälplärare

I dag har jag jobbat första dagen som hjälplärare i Hugos klass. Varje dag så är det en mamma som hjälper till och måndagar är alltså de dagar som jag kommer att jobba det här året. I dag så började barnen med bokstaven B så vi färglade ett stor B och ett litet b och sedan så klistrade vi glitter på bokstäverna. Lite annat än vad jag är van vid från högstadiet :-) Men det var roligt! Eftersom vi är 3 lärare på 12 barn så har man bara 4 barn att ta hand om och det är ju perfekt. Jag satt vid Hugos bord och där satt även en väldigt duktig flicka, en pojke som pratade oavbrutet och en pojke som målade ungefär ett streck var femte minut. Man hade alltså ganska fullt upp ändå fast det inte var så många barn att ta hand om. Sedan var det dags för show-and-tell. Varje dag tar 2-3 barn med sig en leksak som de visar och berättar om för klassen. Efter det så tränade vi på bokstaven B igen och sjöng lite. Sedan var det dags för fotografering. Vi hade helt missat att det var i dag så Hugo såg hemsk ut i håret, men som tur är så är han ju söt ändå :-) Barnen skulle fotograferas nere på stranden på några klippor, det blir säkert ett jätte fint kort men det var inte helt lätt att ta sig dit. Innan vi gick så skulle alla gå på toaletten, trots det så fick vi ändå stanna efter ett par minuter eftersom 3 barn behövde kissa igen. Sedan fick vi gå på en smal, hög stenmur för att komma till rätt klippor. Allt som allt tog promenaden kanske 15 minuter och då är det ungefär 200 meter som vi talar om! Det är väldigt ovant att jobba med så små barn när man är van vid högstadiebarn men det är så klart mysigt också. Fast jag vet inte om jag hade orkat jobba med så små barn hela dagarna så lågstadielärare är nog inget yrke för mig.

Efter ett tag blev det dags för mig att åka hem (det är inga långa arbetsdagar alltså) och barnen skulle äta mellis och ha gympa. Jag tänkte ta bussen för första gången men det gick inte så bra. Jag väntade ganska länge och till slut så kom det en buss men den stannade inte. Så då orkade inte jag vänta längre utan tog en taxi istället. Nu är inte direkt taxi-åkande någon lyx här eftersom en resa från skolan och hem till oss kostar ungefär 20 kronor. Iaf så åkte jag med en jätte rolig taxichaufför. Han gissade på att jag kom från Norge pga av min brytning och det visade sig att han hade jobbat som reseledare tidigare. Han hade alltså träffat ganska många från Norden och hade riktigt bra koll på Sverige. Annars så brukar folk här inte ens ha hört talas om Sverige. Men det är ju inte så konstigt eftersom det ligger så otroligt långt bort. Om sanningen ska fram så visste inte jag riktigt var Malasyia låg heller innan vi flyttade hit :-) Iaf så pratade taxichauffören oavbrutet och gav mig en massa tips om vad man ska tänka på när man kör bil i Malaysia, jag fick faktiskt en del bra tips som jag ska tänka på när (om) det är dags för mig att börja övningsköra.