Förkyld

I dag är en tråkig dag. Egentligen så skulle jag har åkt till Chinatown och umgåtts med Erika i dag men tyvärr så vaknade jag med en ond hals och kände att jag orkar absolut ingenting. Så nu blir det en lugn dag istället och så hoppas jag att förkylningen går över snabbt och att Magnus och barnen klarar sig från den.

Sen så måste jag göra en lite rättning efter inlägget igår. Hugos skola är en privatskola där vi betalar en avgift 2 gånger per år. Avgiften är inte alls speciellt hög, eller det har jag inte trott iaf. Nu är det ju så att jag bara har kollat avgiften för hur mycket som vi betalar nu och nästa år eftersom vi kommer att åka tillbaka till Sverige sen. Det här året när Hugo bara går halva dagar så betalar vi ungefär 25.000kronor per år. Nästa år blir det hela dagar och då ökar avgiften till 50.000 kronor per år. Sen så har jag tänkt att den fortsätter ligga ungefär på den nivån. Men oj vad fel jag hade! Avgiften fortsätter att öka och när eleverna går på "gymnasiet" så år avgiften nästan 100.000 kronor per år. Så helt plötsligt förstår jag hur skolan kan ha råd med så mycket. Min jämförelse med den svenska skolan blev alltså helt fel. Nu är jag en så pass bra person att jag kan erkänna när jag har fel :-) Fast mina åsikter om den svenska skolans förfall står kvar. Jag läste igår om att många håller med den borgerliga regeringen om att skolan måste bli hårdare, men när de intervjuade elever så var det helt andra saker än betyg och sådant som de tyckte var viktiga. Jag tycker att det är lite roligt att elever så så insnöade på det här med skolmaten. Det ska alltid klagas på skolmaten och det finns inget ämne som engagerar elever så mycket. Jag kommer ihåg när min skola skulle starta upp ett matråd som skulle ha som uppgift att jobba för bättre mat på skolan. Det är alltid svårt att få med elever i elevråd och liknande saker. Ofta så är det en eller högst två intresserade som tar alla uppdrag. När det blev dags att välja matråd så var nog iaf halva klassen intresserade. Sedan så håller jag så klart med om att skolmaten är viktig men ibland får den kanske lite väl stor betydelse :-)

Det här med skolmat är lite roligt här i Malaysia. På Hugos dagis i Sverige så var socker helt förbjudet. Det gick till och med så långt att man tog bort glassen som man brukade bjuda på när något barn fyllde år. Personligen så tycker jag att det var över-hysteriskt, men så var det iaf. Här i Malaysia så är det verkligen helt annorlunda. Hugo äter ju inte lunch på skolan eftersom han slutar kl 12 men varje dag får de mellanmål. På Hugos skola består det av mackor med jordnötssmör och sylt, muffins, bullar och frukt. Till det får barnen dricka vatten eller den lokala favoriten Milo, som är en slags lågpris oboy som smakar jätte illa men som alla barn här älskar. Med andra ord så finns det absolut ingen rädsla för socker här. Nu menar jag absolut inte att det är bättre med socker men jag tror att en hälsosam balans är det bästa. En annan sak är att de ofta ger barnen godis när man handlar på mataffären, det spelar ingen roll om det är helg eller mitt i veckan. Sedan så ska jag erkänna att det syns ganska väl att folk här inte tar hand om sina tänder på bästa sätt, många har ju inte råd med tandläkare vilket innebär att mångas tänder ser riktigt hemska ut.