Merdeka

I går hade vi helgdag i Malaysia och firade Merdeka, alltså Malaysias självständighetsdag. Vi valde att spendera dagen på Gurney med lite lek, långlunch och shopping. Magnus smet iväg på en fotomässa och jag och barnen passade på att äta lite glass under tiden. Jag knäppte kort i rulltrappan men det blev inte så bra men man kanske kan ana sig till hur stort Gurney faktiskt är.

Fotboll och skola x 2

I går hade barnen en liten fotbollsmatch här hemma. Vi hade för en gångs skull fint väder så då passade vi på att vara ute lite. Synd bara att det blir så fruktansvärt varmt. Var tionde minut får vi gå in och "kalla oss lite" som Hugo säger :-)

Nu har Hugo gått nästan 3 veckor i skolan och han trivs fortfarande väldigt bra. Det enda som jag tycker är lite synd är att de har så stora krav på barnen jämfört med vad vi är vana vid i Sverige. Hugo har inte fyllt 4 år än och ändå är det så mycket som han förväntas kunna. Han kämpar fortfarande på med engelskan och även om det kommer en del nya ord och meningar så får man ju räkna med att det tar lite tid. Hugo är lite blyg också när det gäller att prata med folk som han inte känner så väl så därför blir det så klart en extra utmaning för honom. Lärarna tycker att vi måste få honom att prata mer i klassen men jag tror att det kommer när han är redo för det. Sedan så har han fått i hemläxa att klippa runda figurer och eftersom finmotoriken inte är den bästa så är det också något som vi måste träna på. Förra veckan började de med alfabetet och det är Hugo riktigt duktig på men återigen så är det finmotoriken som måste tränas när han själv ska skriva bokstäver och siffror. Det känns som att det är nya saker som de tycker att vi ska träna på varje dag när vi hämtar honom efter skolan och jag tror att det är omöjligt för honom att lära sig allt på en gång. Jag är rädd för att han ska tröttna om det blir för mycket skola och för lite lek och då kanske allt får motsatt effekt i stället. Vi har iaf bestämt oss för att koncentrera oss på att prata engelska och finmotoriken och så får vi ta resten som det kommer.

På måndag börjar min skola och det känns lite nervöst. Det var ju ganska många år sedan jag pluggade nu så det kommer säkert att bli ovant i början. Hoppas bara att man kommer in i det snabbt och att det funkar att plugga på distans till Sverige.

Födelsedagskalaset

I går var alltså jag och Hugo på födelsedagskalas. 14 barn och 10 vuxna inklämda i ett litet rum på McDonald's. Tyvärr så glömde klantiga jag kameran så det finns inga bilder. Det var ett roligt kalas men efter två timmar så var man ganska slut. Hugo tyckte inte att kalaset var så roligt eftersom det var så få barn där. Förstår inte vad han fick det ifrån för vi har aldrig varit på ett barnkalas med fler än 10 barn någon gång tidigare. Jag träffade ett gäng trevliga mammor, så jag hade också ett riktigt trevligt trots alla högljudda barn. Sen så tror jag att Hugo hade roligare än vad han sa för han såg iaf väldigt nöjd ut hela kalaset.

Ramadan

Ramadan är verkligen en underbar period här i Malaysia. Eftersom Malaysia är ett muslimskt land så märks det absolut att det är ramadan nu. Som alla kanske vet så är det förbjudet för muslimer att äta, dricka och röka så länge som solen är uppe. Det här innebär att det är VÄLDIGT lugnt nu när vi är ute och äter, man behöver aldrig trängas eller vänta på bord. Det är även färre människor ute öht vilket jag tycker är jätte skönt eftersom Pengang är en väldigt överbefolkad del av världen. Tänk om det kunde vara ramadan året runt här, det skulle verkligen vara underbart :-) Sedan så är det istället ännu mer folk ute på kvällen när det har blivit mörkt, men eftersom vi är småbarnsföräldrar med barn som somnar tidigt så påverkar ju inte det oss alls.

I dag ska jag och Hugo på födelsedagskalas på Mc Donalds. Första riktiga barnkalaset sen vi kom till Malaysia så Hugo är väldigt spänd. I går så var vi och köpte en Blixten McQueen-bil till födelsedagsbarnet. Hugo blev jätte sur eftersom han också ville ha en sån (har har redan väldigt många Blixten McQueen-bilar). Han tyckte att det var väldigt synd om honom som inte hade några leksaker alls. Det här är alltså ett av de mest bortskämda barnen som finns och han har leksaker i överflöd. Men det är klart att livet är kanske inte alltid så lätt när man bara är 3 år.

Prinsessa eller spindelmannen?

I morse när vi åt frukost så pratade jag och Hugo om vad han trodde att de skulle göra på skolan idag. Han trodde att de nog skulle klä ut sig igen (de har en massa maskeradkläder):
- Vad ska du vara då?
- Brandman eller polis som jag alltid är.
- Brukar du aldrig vara något annat?
- Nä, fast det finns en rosa prinsessklänning också men den är bara för flickor. Och så finns det en i guld också.
- Okej, men får inte pojkarna ha någon av dem?
- Nä, men vi får ha en spindelmannendräkt i stället.

Nu kan inte jag låta bli att fundera på om kläderna verkligen är så uppdelade mellan pojkar och flickor eller om det bara är så att pojkarna väljer en sorts kläder och flickorna en annan utan att någon har bestämt att det ska vara så. Jag är inte en sådan person som tycker att min son absolut behöver ha på sig en rosa prinsessklänning men jag blev lite nyfiken på hur det fungerar här.

Första dagen som hjälplärare

I dag har jag jobbat första dagen som hjälplärare i Hugos klass. Varje dag så är det en mamma som hjälper till och måndagar är alltså de dagar som jag kommer att jobba det här året. I dag så började barnen med bokstaven B så vi färglade ett stor B och ett litet b och sedan så klistrade vi glitter på bokstäverna. Lite annat än vad jag är van vid från högstadiet :-) Men det var roligt! Eftersom vi är 3 lärare på 12 barn så har man bara 4 barn att ta hand om och det är ju perfekt. Jag satt vid Hugos bord och där satt även en väldigt duktig flicka, en pojke som pratade oavbrutet och en pojke som målade ungefär ett streck var femte minut. Man hade alltså ganska fullt upp ändå fast det inte var så många barn att ta hand om. Sedan var det dags för show-and-tell. Varje dag tar 2-3 barn med sig en leksak som de visar och berättar om för klassen. Efter det så tränade vi på bokstaven B igen och sjöng lite. Sedan var det dags för fotografering. Vi hade helt missat att det var i dag så Hugo såg hemsk ut i håret, men som tur är så är han ju söt ändå :-) Barnen skulle fotograferas nere på stranden på några klippor, det blir säkert ett jätte fint kort men det var inte helt lätt att ta sig dit. Innan vi gick så skulle alla gå på toaletten, trots det så fick vi ändå stanna efter ett par minuter eftersom 3 barn behövde kissa igen. Sedan fick vi gå på en smal, hög stenmur för att komma till rätt klippor. Allt som allt tog promenaden kanske 15 minuter och då är det ungefär 200 meter som vi talar om! Det är väldigt ovant att jobba med så små barn när man är van vid högstadiebarn men det är så klart mysigt också. Fast jag vet inte om jag hade orkat jobba med så små barn hela dagarna så lågstadielärare är nog inget yrke för mig.

Efter ett tag blev det dags för mig att åka hem (det är inga långa arbetsdagar alltså) och barnen skulle äta mellis och ha gympa. Jag tänkte ta bussen för första gången men det gick inte så bra. Jag väntade ganska länge och till slut så kom det en buss men den stannade inte. Så då orkade inte jag vänta längre utan tog en taxi istället. Nu är inte direkt taxi-åkande någon lyx här eftersom en resa från skolan och hem till oss kostar ungefär 20 kronor. Iaf så åkte jag med en jätte rolig taxichaufför. Han gissade på att jag kom från Norge pga av min brytning och det visade sig att han hade jobbat som reseledare tidigare. Han hade alltså träffat ganska många från Norden och hade riktigt bra koll på Sverige. Annars så brukar folk här inte ens ha hört talas om Sverige. Men det är ju inte så konstigt eftersom det ligger så otroligt långt bort. Om sanningen ska fram så visste inte jag riktigt var Malasyia låg heller innan vi flyttade hit :-) Iaf så pratade taxichauffören oavbrutet och gav mig en massa tips om vad man ska tänka på när man kör bil i Malaysia, jag fick faktiskt en del bra tips som jag ska tänka på när (om) det är dags för mig att börja övningsköra.

Lite bilder på barnen och Magnus

Syskonkärlek

Hugo och Hanna är inne i en period nu när de leker väldigt mycket tillsammans men också bråkar väldigt mycket. De vill alltid leka med samma saker och ibland blir det väldigt vilt. Men sedan så finns det jätte mysiga stunder också när de sitter och myser tillsammans i soffan. Varje dag innan Hugo åker till skolan så pussar och kramar han Hanna, och när han kommer hem spå springer han fram och kramar Hanna det första han gör. Och han verkligen skiner upp och blir jätte glad när Hugo kommer hem igen :-) I dag så var det ett barn i Hugos klass som fyllde år så då fick alla barnen godispåsar av lärarna. Påsarna var fyllda med godis, fruktpuddingar och visselpipor. När Hugo kom hem och hade ätit lunch så tog han fram godispåsen och delade allt med Hanna :-) Det tycker jag visar på äkta syskonkärlek :-) Jag hoppas att barnen verkligen ska få starka band till varandra nu när vi är här eftersom de blir mer beroende av varandra nu när vi bor i ett främmande land.

Bilden är tagen två dagar efter att vi hade kommit hem med Hanna från bb :-)

Förkyld

I dag är en tråkig dag. Egentligen så skulle jag har åkt till Chinatown och umgåtts med Erika i dag men tyvärr så vaknade jag med en ond hals och kände att jag orkar absolut ingenting. Så nu blir det en lugn dag istället och så hoppas jag att förkylningen går över snabbt och att Magnus och barnen klarar sig från den.

Sen så måste jag göra en lite rättning efter inlägget igår. Hugos skola är en privatskola där vi betalar en avgift 2 gånger per år. Avgiften är inte alls speciellt hög, eller det har jag inte trott iaf. Nu är det ju så att jag bara har kollat avgiften för hur mycket som vi betalar nu och nästa år eftersom vi kommer att åka tillbaka till Sverige sen. Det här året när Hugo bara går halva dagar så betalar vi ungefär 25.000kronor per år. Nästa år blir det hela dagar och då ökar avgiften till 50.000 kronor per år. Sen så har jag tänkt att den fortsätter ligga ungefär på den nivån. Men oj vad fel jag hade! Avgiften fortsätter att öka och när eleverna går på "gymnasiet" så år avgiften nästan 100.000 kronor per år. Så helt plötsligt förstår jag hur skolan kan ha råd med så mycket. Min jämförelse med den svenska skolan blev alltså helt fel. Nu är jag en så pass bra person att jag kan erkänna när jag har fel :-) Fast mina åsikter om den svenska skolans förfall står kvar. Jag läste igår om att många håller med den borgerliga regeringen om att skolan måste bli hårdare, men när de intervjuade elever så var det helt andra saker än betyg och sådant som de tyckte var viktiga. Jag tycker att det är lite roligt att elever så så insnöade på det här med skolmaten. Det ska alltid klagas på skolmaten och det finns inget ämne som engagerar elever så mycket. Jag kommer ihåg när min skola skulle starta upp ett matråd som skulle ha som uppgift att jobba för bättre mat på skolan. Det är alltid svårt att få med elever i elevråd och liknande saker. Ofta så är det en eller högst två intresserade som tar alla uppdrag. När det blev dags att välja matråd så var nog iaf halva klassen intresserade. Sedan så håller jag så klart med om att skolmaten är viktig men ibland får den kanske lite väl stor betydelse :-)

Det här med skolmat är lite roligt här i Malaysia. På Hugos dagis i Sverige så var socker helt förbjudet. Det gick till och med så långt att man tog bort glassen som man brukade bjuda på när något barn fyllde år. Personligen så tycker jag att det var över-hysteriskt, men så var det iaf. Här i Malaysia så är det verkligen helt annorlunda. Hugo äter ju inte lunch på skolan eftersom han slutar kl 12 men varje dag får de mellanmål. På Hugos skola består det av mackor med jordnötssmör och sylt, muffins, bullar och frukt. Till det får barnen dricka vatten eller den lokala favoriten Milo, som är en slags lågpris oboy som smakar jätte illa men som alla barn här älskar. Med andra ord så finns det absolut ingen rädsla för socker här. Nu menar jag absolut inte att det är bättre med socker men jag tror att en hälsosam balans är det bästa. En annan sak är att de ofta ger barnen godis när man handlar på mataffären, det spelar ingen roll om det är helg eller mitt i veckan. Sedan så ska jag erkänna att det syns ganska väl att folk här inte tar hand om sina tänder på bästa sätt, många har ju inte råd med tandläkare vilket innebär att mångas tänder ser riktigt hemska ut.

Skolan

I dag har jag varit på ett frukost-möte för Hugos skola. Mötet var för alla nya föräldrar på skolan och hölls på ett hotell 2 minuters gångväg från skolan. Det blev alltså hotell-frukost för mig idag, något som inte var helt fel :-) Vi fick en massa information om skolan plus att vi fick ställa frågor till personalen. Det var ett perfekt tillfälle att träffa nya människor och jag träffade bl.a. ett par från Kanada som precis har flyttat hit till Penang. Vi upptäckte att vi hade väldigt mycket att prata om och de var båda otroligt trevliga och lättsamma så jag hoppas att det är några som jag kommer att få lära känna lite mer. Skolan gör verkligen mycket för att folk ska lära känna varandra vilket ju är perfekt när man kommer som ny till landet. På fredag är det en stor middag på skolan och om några veckor så är det en grillfest för alla nya familjer.

På Hugos skola är det väldigt viktigt med föräldramedverkan. Föräldrar få delta i aktiviteter men även hjälpa till på olika sätt. Från och med måndag så kommer jag att vara extra-hjälp i Hugos klass. De har en förälder varje dag som hjälper de två andra lärarna ungefär en timme varje morgon. Så det ser jag fram emot. Eventuellt så funderar jag på att anmäla mig som frivillig att hjälpa till mer också på skolan men jag börjar med måndagarna så länge.

Jag har tänkt en hel del på hur annorlunda Hugos skola är jämfört med skolorna i Sverige. Skolan som jag jobbar på i Sverige är verkligen underbar med bra personal, en bra ledare och fantastiska elever. Men precis som på alla andra skolor i Sverige så drar man hela tiden in på allt som man möjligtvis kan. Det blir mindre personal och budgeten för läroböcker är rent ut sagt löjligt låg. Nu så tror jag att min skola är en av de bättre ändå men den skulle kunna bli så otroligt mycket bättre med andra ekonomiska möjligheter. Tyvärr så verkar många politiker inte tycka att skolan är viktig utan att det finns annat att lägga pengarna på. Personligen så tycker jag att barnomsorg, skola, vård och omsorg borde vara det viktigaste och att det framför allt är det som man ska satsa på. Iaf så kan jag inte låta bli att jämföra Hugos skola med de i Sverige och jag tror helt uppriktigt att barnen skulle få en bättre utbildning om de gick hela sin skolgång här istället för i Sverige. Nu menar jag absolut inte att vi blir kvar här längre än planerat, så ni behöver inte oroa er :-) Det som jag tycker verkar bättre med skolan här är bl.a. lärartätheten. I en klass på 13 elever har man två lärare på heltid. Sedan så har man även andra lärare som tar hand om idrotten och musiken. Varje stadium har en egen rektor och en egen kurator som alla jobbar på heltid. Jag tänker inte räka upp all personal här men det är väldigt många som jobbar med barnen iaf. Sedan så är man väldigt noga med regler och om man inte sköter sig så blir man avstängd (något som tyvärr inte finns i Sverige). Sedan så finns det helt andra valmöjligheter här än vad vi är vana vid. Jag skulle kunna fortsätta länge men jag ska inte tråka ut er med det. Nu vet jag naturligtvis att Hugo går i en privatskola och att det är stor skillnad jämfört med andra skolor här i Malaysia. Men skolavgiften som vi betalar är väldigt liten men den verkar ändå räcka till så mycket.

Jag kan bara inte låta bli att önska att den svenska skolan kunde bli bättre. Jämfört med många andra länder så har tyvärr Sverige en "flumskola" som inte fungerar som den ska. Jag har precis läst om Folkpartiets förslag om elitklasser och jag tycker att de är helt rätt ute. Självklart så ska man satsa på elever som knappt klarar skolan men man får absolut inte glömma de högpresterande, det är precis lika viktigt att satsa på dem. Skolan huvudsakliga uppgift ska vara att förmedla så mycket kunskap som möjligt till eleverna. Skolans uppgift är inte att uppfostra eleverna utan det ansvaret måste ligga hos föräldrarna. Oj, vad jag blev till mig nu men jag tycker som sagt att det är så tråkigt att vi låter den svenska skolan förfalla så mycket. Min stora skräck är att det blir regeringsskifte nu efter valet för det tror jag skulle få förödande konsekvenser för skolan. Med en röd-grön regering så skulle nog skolan fortsätta att förfalla ännu mer och det hoppas jag att ingen vill! Personligen så tycker jag att Folkpartiet har en väldigt bra skolpolitik och om de får några år till på sig så tror jag att de kan styra upp skolan riktigt bra. Nu försöker inte jag värva er till Folkpartiet, jag är inte ens själv folkpartist utan kristdemokrat i själ och hjärta :-) Så jag värvar er gärna till Kd istället :-)Jag tycker iaf att de borgliga är det bästa alternativet för Sverige eftersom de olika partierna verkligen är kunniga på sina områden. De röd-gröna förstår jag mig inte på. Sossarna verkar bara ägna sig åt att smutskasta alliansen och ge fjantiga butler-förslag, mp har bra miljöpolitik men mer än så är det inte. Sedan så ska jag erkänna att när det gäller vänsterpartiet så vet jag faktiskt inte alls var de står. Lars Ohly är så otroligt konstig så att jag slutar lyssna eller läsa så fort som det handlar om dem...

Nu blev det här inlägget om Hugos skola plötsligt ett jätte långt inlägg om politik, ska försöka bättra mig till nästa gång :-)

Mysdag med Hugo

I dag har jag och Hugo haft en liten mysdag bara han och jag. Jag försöker hitta på saker med ett barn i taget nu när vi har Annie hos oss. Annars så hinner man ju aldrig det utan då får båda barnen hänga med på allt. I dag när Hugo kom hem från skolan så åkte vi taxi till Gurney där vi först uträttade några småärenden och sedan så gick vi och köpte glass. Hugo fick en riktig lyxglass och smaskade lyckligt i sig. Sen så gick vi till leksaksaffären och tittade på vad han önskar sig när han fyller år om några veckor. Sen så blev det så klart några leksaker inhandlade också när vi ändå var där :-) Sen så blev det en glass till innan Hugo tyckte att det var dags att åka hem igen. Egentligen skulle vi köpa en lampa till hans rum men vi kom aldrig ens in i någon lampaffär. I dag kom Hugo hem med en inbjudan till ett födelsedagskalas nästa vecka. Det är en pojke i hans klass som ska ha kalas på Mc Donalds här i närheten. Spännande med första riktiga barnkalaset sen vi flyttade hit! Det blir bra med träning inför Hugos kalas också som vi ska ha om några veckor. Hugo har sagt att han också vill ha ett riktigt barnkalas så vi får väl försöka hitta på något. Eventuellt så funderar jag på att ha det på ett lekställe en bit härifrån. Det påminner lite om buspalatset och de anordnar födelsedagskalas också. Skulle vara skönt att ha det någon annanstans än hemma iaf.

Bröllopsdag!

Den här fick jag av Magnus på vår bröllopsdag :-)

Funderingar på framtiden

För tillfället så funderar jag väldigt mycket på framtiden och då framför allt var vi ska bo. Vi har sålt huset i Bollnäs så vi måste ju börja om någonstans när vi lämnar Malaysia. Innan vi flyttade hit så bokade vi en tomt på Björktjära i Bollnäs eftersom vi funderade på att bygga ett nytt hus när vi kommer tillbaka. Nu i går så fick vi ett mail om att någon var intresserad av att köpa den tomten så om vi ville ha den måste vi bestämma oss på en gång. Efter mycket funderande så valde vi att ge upp tomten. Det är absolut en fin tomt men inte exakt den som vi vill ha (alla som vi egentligen vill ha är redan upptagna). Sedan så har vi räknat en del på att bygga hus och det blir ju väldigt dyrt så klart. Vi vill verkligen inte ha en tråkig vanlig byggsats-villa (förlåt alla ni som har en sådan men smaken är som tur olika). En sådan villa med garage skulle kosta lite över 2 miljoner och det tycker inte vi att det är värt. Huset som vi vill ha skulle allt som allt gå på 4 miljoner och då blir det plötsligt ganska lite kvar att leva på. För vi vill ju kunna leva bra också och unna oss saker, inte bara bo. Så det lutar åt att vi letar efter ett begagnat hus som är i riktigt bra skick. Vi har köpt ett renoveringsobjekt en gång som iofs blev jätte fint men som aldrig någonsin verkade bli klart. Så aldrig mer! Samtidigt så känner jag mig lite osäker på var jag vill bo egentligen. Jag trivs jättebra i Bollnäs och tycker att det är ett perfekt ställe att bo på när man har barn. Men visst börjar det kännas lite väl litet. I Penang bor det 1,5 miljoner människor, hälften på fastlandet och den andra hälften på ön där vi bor. Visst tycker jag att det är för mycket människor här men samtidigt så är det väldigt skönt att det finns så mycket att göra och att allt ligger så nära. Nu menar jag absolut inte att jag vill bo här för all framtid men jag skulle kanske vilja flytta till en större stad när vi flyttar tillbaka till Sverige. Samtidigt så beror det så klart på också hur det blir med våra jobb. Mycket att fundera på så det är tur att vi iaf har ganska lång tid på oss :-)

Snart 6 år sedan!

På lördag firar jag och Magnus bröllopsdag. Det känns helt otroligt att det faktiskt är 6 år sedan vi gifte oss! Vi hade en underbar bröllopsdag trots att så mycket gick fel. Vi gifte oss på en lördag och på onsdan före fick vi veta att fotografen hade blivit sjuk och låg på sjukhus. Så helt plötsligt hade vi ingen fotograf. På torsdagen kom nästa bakslag då hon som skulle fixa mitt hår hade blivit dubbelbokad. Så två dagar före bröllopet hade vi ingen fotograf och ingen som skulle fixa mitt hår. Konstigt nog så fick jag aldrig panik, vi lånade ut Magnus proffs-kamera till en släkting och min underbara kompis Maria kom upp tidigare från Stockholm för att göra iordning mig och min brudtärna. Så allt löste sig ändå. Jag var redan från början inställd på att inget bröllop blir perfekt och tack vare den inställningen kunde jag verkligen njuta av vår dag!

Ibland är det så lämpligt med en blogg för nu kunde jag påminna Magnus om att jag vill bli firad på lördag utan att behöva säga det direkt till honom :-)

Hugo har börjat skolan

Nu har Hugo alltså börjat skolan. I går åkte jag, Magnus och Hugo till skolan på informationsdag. Först så presenterades alla lärare och skolans rektor och en massa andra människor pratade om allt som vi behövde veta. Barnen fick kritor att rita med men det blev nog ändå ganska långtråkigt för dem. Efter mötet, som tog ungeför en timme, så gick vi till Hugos klassrum där vi fick träffa hans lärare. I Hugos klass går det 13 elever, 9 pojkar och 4 flickor. De är två lärare som undervisar på heltid plus att de har andra lärare när de har gympa och musik. Båda lärarna verkar jättebra. Huvudläraren har jobbat på skolan länge och har stor erfarenhet av att undervisa barn som inte kan engelska så bra. De delade även ut schema och all info som vi kan behöva. Hugo har ett schema med olika aktiviterer som gäller varje vecka fram till jul. Varje dag har de "show and tell" där barnen får ta med sig en leksak och berätta om den. Sen så har de matte, språk, bild, musik, gympa, bibelstudier, utelek och frilek. Hugo börjar 8:20 varje morgon och slutar kl 12. Han får ett mellanmål på skolan men han äter alltså lunch hemma. De har ett speciellt klassrum som är deras där det finns bänkar och en mängd böcker och leksaker. Sen så har de ett stort "uteklassrum" med plats för vatten- och sandlekar. Alldeles utanför deras klassrum finns en stor lekplats och en stor pool och en mindre pool. På skolan finns det ungefär 450 elever i åldrarna 3-16. De äldre barnen har också möjlighet att bo på skolan. Det är alltså en riktigt stor skola med ordentliga utrymmen. Det går barn från 28 olika länder på skolan men de flesta lärarna kommer från USA. Alla verkar iaf väldigt trevliga och det är en väldigt mysig stämning på skolan.

I dag var det dags för Hugo att börja på riktigt. De har ingen inskolning alls utan man lämnar barnet första dagen och sedan så tar lärarna över helt. Det är väldigt stor skillnad mot hur det är i Sverige där man ju alltid har iaf en veckas inskolning. Visst kändes det lite nervöst i morse när Hugo skulle iväg men samtidigt så litade vi på att lärarna visste vad de gjorde. När Hugo kom hem var han väldigt glad och hade haft en jättebra dag. Han hade fått en ballong och ett diplom med en guldstjärna där det stod att han hade klarat sitt första skoldag mycket bra. Han har berättat allt roligt som de har gjort och han verkar se fram emot att åka dit igen i morgon. Så första hindret är avklarat, hoppas bara att det fortsätter lika bra!

Nästa onsdag anordnar skolan en frukost för alla nya föräldrar på ett hotell i närheten. Jag ska åka dit och hoppas på att träffa lite andra nya föräldrar. Jag tänkte också gå med i PTO (föräldraföreningen) och se vad jag kan hjälpa till med. Det känns ju som att man har tid med sådant nu. Nästa fredag är det en stor familjemiddag med öppet hus på skolan så då tänkte vi åka hela familjen. Det känns som att skolan anordnar ganska mycket och det är ju verkligen ett jättebra sätt att träffa nya människor.

En lite rolig sak hände i går på skolan. Precis när vi hade kommit och skulle plocka på oss lite kritor till Hugo så kom en man fram och presenterade sig:
- Hi, I'm Rich!
Magnus såg helt nollställd ut så mannen fick fråga honom vad han hette. Blev lite konstigt och jag undrade varför Magnus inte presenterade sig på en gång. Då visade det sig att Magnus hade undrat vad det var för konstig person som började med att presentera sig och berätta att han var rik. Blev lite fel där :-) Fast man vet aldrig här för folk kan verkligen säga oväntade saker ibland. Iaf så visade det sig att Rich jobbar på skolan som andlig ledare, dvs han tar hand om kapellet och håller i gudstjänsterna. De minsta barnen är inte med på veckogudstjänsterna utan de har en egen liten light-version i sitt klassrum istället.

Första skoldagen

Första veckan i Malaysia.

Nu har vi varit tillbaka i Malaysia i exakt en vecka och det känns riktigt bra. Jag börjar vänja mig mer och mer vid att ha någon hemma i huset med mig och barnen hela dagarna. Fast visst är det bättre nu när det är helg och Magnus är hemma istället :-) I går var vi till skolan och köpte skoluniform till Hugo och på måndag så är det dags för honom att börja skolan. Första dagen ska både jag och Magnus vara med och sen så ska jag vara med några dagar till tills jag känner att han klarar sig själv. Det känns nervöst att släppa iväg honom men jag tror att det blir bra för honom att få träffa lite andra barn i samma ålder.

I dag har vi varit till Queensbay mall och handlat en massa. Leksaker till barnen, skolväska till Hugo och en massa saker som jag behöver till skolan. Jag har gjort iordning rummet på översta våningen till ett arbetsrum så jag planerar att sitta där när jag pluggar. Det rummet används aldrig nu eftersom vi bara är på första och andra våningen så det är ju bra att det kommer till använding. Det ska bli kul att börja plugga lite men det kommer säkert att ta ett tag innan jag kommer igång ordentligt igen.

Vi har iaf bokat resan till Thailand nu så den 22 december åker vi iväg. Tyvärr så har de slutat med direktflyget Penang-Phuket så vi måste mellanlanda i KL. Men resan tar ändå bara 2 timmar så det är ju absolut inte på värsta viset.

Nu ska jag sluta skriva och mysa lite med Hugo som tittar på Spöket Laban under tiden som Magnus nattar Hanna. Hoppas att ni alla i Sverige får en bra helg!

Planerar julen :-)

Nu är det väl lite knäppt att sitta i början av augusti och planera julen men ska man åka bort så måste man ju vara ute i god tid. Som jag har skrivit tidigare så åker vi inte till Sverige över jul eftersom Magnus bara kan vara ledig i en vecka så vill vi inte utsätta barnen för en lång resa med alla tidsomställningar. Samtidigt så känns det lite tråkigt att bara fira jul vi fyra här hemma i huset så då kom vi på idén att åka till Thailand. Förhoppningsvis så kommer vi ju att träffa ganska många andra svenskar där så barnen kanske får prata svenska i jul ändå :-) Vi tänkte åka till Phuket och vi har hittat ett hotell vid Kamala Beach som verkar vara väldigt barnvänligt. Varken jag eller Magnus är ju direkt ute efter något vilt partyliv i Thailand och då verkar Kamala Beach vara ett väldigt bra alternativ. Vi ska kolla upp hotellet lite mer och sen så bokar vi nog flygresan och hotellet den här veckan. Sen så måste jag känna efter om jag verkligen vill utsätta mig för en flygresa helt i "onödan". Vi bor ju redan i ett land som är precis som Thailand minus turisterna så egentligen är man väl lite knäpp som åker bort. Fast det är nog bara flygrädslan som talar. Att köra bil upp till Phuket tar bara några timmar men eftersom södra Thailand är väldigt oroligt så avråder man turister från att åka bil där. Så ska vi ta oss iväg så är det ju flyg som gäller. Jag får titta lite mer på bilderna från Kamala Beach och försöka övertyga mig själv :-)

Tillbaka i vardagen igen

Eller vardag är väl kanske att ta i lite. Men vi är iaf tillbaka i Malaysia och Magnus har börjat jobba igen. I går var första dagen med vår barnflicka/hushållerska Annie. Hon kommer att jobba hos oss måndag-fredag 8-17. Hon börjar dagen med att städa huset och när det är klart så tar hon hand om barnen så att jag får lite egen tid. Nästa vecka börjar Hugo skolan och då är det Annie som kommer att skjutsa honom dit och hämta honom när han slutar vid lunchtid. Annie är verkligen jätte trevlig och barnen tycker redan om henne men det är väldigt ovant för mig att hela tiden ha en annan person i huset. Jag är ju van vid att gå och småplocka här hemma med disk och tvätt och allt. Och nu så finns det plötsligt ingenting för mig att göra eftersom Annie redan har gjort allt. Jag menar absolut inte att jag saknar att få tvätta, stryka, diska och städa men det är ovant. Men jag kommer säkert att vänja mig snart, frågan är bara hur man ska vänja sig vid att göra allt själv när vi kommer hem till Sverige, plus att jag ju har mitt jobb då också :-) Den stora anledningen till att vi har anställt Annie är för att hon ska kunna skjutsa Hugo till och från skolan. Det är svårt att klara sig här utan körkort men jag funderar faktiskt på att ta körkort när jag är här. När jag kommer tillbaka till Sverige med ett körkort från Malaysia så måste jag bara göra något test och sedan så är det giltigt i Sverige också. Inte för att klaga på trafiken här i Penang men om jag klarar av att köra här så kan jag nog klara värsta rusningstrafiken i Stockholms innerstad med förbundna ögon sen :-)

Jag ska också passa på att plugga lite nu när jag är ledig från jobbet. Just nu så är jag behörig högstadielärare i svenska och engelska och jag är även behörig att undervisa i svenska på gymnasiet. Tanken är att jag ska läsa en till kurs i engelska för att bli behörig att undervisa i det också på gymnasiet. Nu vet jag inte om jag vill arbeta på gymnasiet för jag trivs otroligt bra på högstadiet men det känns bra att iaf ha det alternativet. Om jag klarar att läsa in engelskan så ska jag göra ett försök med franskan sen. Jag har undervisat i franska i 6 år men jag saknar helt någon högre utbildning i det ämnet så det skulle ju vara jättebra om jag kunde ordna det nu också. Men jag tar ett steg i taget och provar med engelskan först. Jag vet att vissa personer tycker att jag ska ta det lugnt och bara njuta av livet, och tro mig det ska jag också, men jag kan inte bara ta det lugnt hela tiden. Jag måste ha något att sysselsätta mig med annars så blir jag tokig.

Tillbaka i Malaysia

Nu ska jag äntligen försöka uppdatera bloggen lite. Det har inte blivit något bloggande alls i sommar, dels så har jag inte haft tid och sen så har det varit lite dåligt med internet. Vet nästan inte var jag ska börja så jag börjar från början. Vi åkte från Penang på kvällen den 18 juni. Resan gick ganska bra, jag och barnen kunde sova ganska mycket. Vi har ju två mellanlandningar, första flyget tar 45 minuter, det andra 12 timmar och det sista ungefär 2 timmar. På långflygningen så sov Hanna 8 timmar och Hugo nästan 9 timmar så man kan absolut inte klaga. När vi kom till Arlanda så skulle vi vänta ungefär två timmar men eftersom vi tittade på fel biljetterna så missade vi tåget. Upptäckte det 2 minuter efter att tåget hade gått. Så då blev det 2 timmars extra väntan plus att vi blev 1100,- fattigare eftersom vi fick köpa nya tågbiljetter. Till slut så kom vi iaf fram till Hå där vi bodde hos min pappa och hans sambo den första natten. Eftersom vi inte fick tag i någon möblerad lägenhet så fick vi ägna hela söndagen åt att flytta möbler. Men det gick riktigt bra även om det var lite drygt. Vi har hyrt ett förråd på 90 kvadratmeter där vi har alla möbler från huset så det tog ett tag att hitta allt som vi behövde. De första två veckorna i Sverige jobbade Magnus så då var vi bara kvar i Bollnäs och träffade alla kompisar som man har saknat. Sen när Magnus fick semester så åkte vi upp till min mamma i Jämtland. Där passade vi på att besöka Frösö djurpark så att Hugo fick åka karusell. Det var ganska bra men ruskigt dyrt. Sedan så har vi hälsat på Magnus familj i Saltsjöbaden, gått på Gröna Lund och varit två gånger på Furuvik. Plus att vi har gjort en massa i Bollnäs: Träslottet, chokladboden i Segersta, buspalatset, åkt Snoddaståget flera gånger och mycket mycket mer. Vi har alltså haft fullt upp hela sommaren. Man hinner verkligen med mycket när man inte har något hus som måste underhållas hela tiden.

Min syster med familj har flyttat upp till Hälsingland i sommar så vi har passat på att träffa dem mycket. De hade också lagt in dop för sitt yngsta barn nu när vi var hemma. Det var ett väldigt mysigt dop. Jag och Magnus är faddrar åt båda deras barn. Något som vi självklart tycker är en stor ära :-) Synd bara att man säger faddrar, jag tycker att gudföräldrar är mycket finare!

Sen så har jag träffat kompisarna en hel del, även om jag inte hann träffa alla så mycket som jag hade önskat. Jag hann också med ett par fester. Brännbollsyran är ju alltid lika kul, man träffar så otroligt mycket folk som man aldrig träffar annars. Med andra ord så har det varit en väldigt bra sommar även om den kändes lite kort.

Alla som man träffar vill så klart veta hur det är att bo i Malaysia och alla verkar tro att man lever ett drömliv. Och det gör jag väl kanske också men jag tror att många inte förstår att det är ganska stor skillnad på att vara på semester och att faktiskt bo i ett land. Sen så måste ju alla så klart påpeka hur blek jag är. Det är lite konstigt för ingen skulle säga något om det om jag hade bott i Sverige och det hade varit en kanonsommar med strålande sol. Det är lite som när man är gravid, då är det plötsligt helt okej att bli bli kallad för tjockis. Fast jag som har gått upp nästan 20 kg båda graviditeterna tyckte aldrig att det kändes så kul att bli kallad för tjockis. I alla fall så har jag förklarat att vi har haft regnperiod här i Malaysia plus att det inte direkt är så att man kan ligga ute och pressa i solen när man har två små barn att ta hand om.

I lördags kväll så landade vi till slut i Penang igen, det sista planet var nästan tre timmar försenat. När vi precis hade lyft så bad kaptenen så mycket om ursäkt för att vi var sena men att de hade fått ett tekniskt problem med planet precis före start. Kändes väl sådär att sitta på det planet sen, det var ju inte det bästa för min flygrädsla om man säger så! Nu blir vi iaf kvar i Malaysia till nästa sommar. Magnus har bara en veckas semester kvar så det är ingen idé att åka till Sverige över jul. Barnen har haft väldigt svårt med tidsomställningen den här gången så en lång resa blir bara jobbig för dem också. Vi funderar på att fira jul i Thailand i år istället. Just nu tittar vi på lite mysiga hotell så jag hoppas att vi hittar något bra. Det tar bara ungefär en timme att flyga upp till Thailand så den resan blir ju betydligt kortare.

Oj vilket långt inlägg det här blev och ändå så har jag väl glömt hälften, hoppas att ni orkade läsa iaf :-)

Bilder från sommaren

Lägger ut några bilder från sommaren på barnen och deras kusiner. Jag ska försöka skriva en lång uppdatering så snart som möjligt :-)