tisdag 5 oktober 2010

Hugo och Hanna




Som jag har skrivit tidigare så har Hugo varit otroligt envis när det gäller att inte prata i skolan. Han pratade ju för första gången för två veckor sedan när vi hade utvecklingssamtal och efter det så är det precis som att allt har lossnat. Han pratar och visar vad han kan och deltar helt i undervisningen nu. Varje dag får vi positiva besked från skolan när det gäller hans framsteg så det känns verkligen otroligt skönt. Om någon vecka så ska han få sitt första betyg men som jag har skrivit tidigare så spelar själva betyget ingen som helst roll. Det är också roligt att se att han lär sig nya saker hela tiden. Hans engelska blir bättre och bättre och han har börjat bilda riktiga meningar. När jag säger saker på svenska så översätter han dem ibland till engelska bara för att han tycker att det är roligt. Samtidigt som vi gläds åt att engelskan går så bra så är vi självklart noga med att han ska behålla svenskan också. Vi pratar alltid svenska på kvällarna och helgerna och vi läser många böcker på svenska.


Hanna pratar inte så mycket än men det kommer en del enstaka ord, några på svenska, några på engelska och några på mandarin. Det ska bli intressant att se hur hon klarar att hålla isär språken när hon blir större.


Hugo har alltid varit otroligt envis men det är ingenting jämfört med Hanna. Envisare barn finns nog inte. På sätt och vis är det bra att hon är så viljestark men det är så klart jobbigt också. Hon får fortfarande otroligt mycket uppmärksamhet här. Folk i alla åldrar kommer fram och klappar på henne och säger att hon är så söt. Hon är ju väldigt annorlunda med sitt blonda hår och blå ögon, plus att hon är minst dubbelt så stor som andra barn i samma ålder här i Malaysia. När jag tröttnar på att hela tiden bli stoppad så brukar jag sätta på henne en mössa, då blir det plötsligt lite lugnare :-)


Hugo har iaf bestämt framtida yrken både till honom och Hanna. Han ska bli polis eller brandman och Hanna ska bli prinsessa. Men om hon inte vill bli prinsessa så får hon bli busflicka i stället :-)

2 kommentarer:

  1. Ha ha, gulle:) Busflicka... kan man bli det? :)

    Det är så kul att läsa om vad ni har för er tycker jag. Kram på er i värmen!

    SvaraRadera
  2. Busflicka har hon varit sedan den dag hon föddes :-)
    Kul att du tycker om att läsa. Roligt att följa Ingrids blogg också!
    Kram

    SvaraRadera