Trött...

Hanna för några veckor sedan på väg till dagis. Hon älskar dagis men tycker inte alltid om kameran.

Hanna har varit förkyld några dagar, hon har haft ganska hög feber och varit snorig. Febern har sjunkit nu men den har istället ersatts av hosta. Skönt att febern är borta så klart men hostan gör att varken jag eller Hanna får sova på nätterna. Vi har en extrasäng i Hannas rum och jag brukar sova där när Hanna är sjuk eftersom det är skönt att hålla lite extra koll på henne då. De senaste två nätterna har hon hostat sig igenom hela nätterna och dessutom så har hon vaknat runt 5 två dagar på raken. Hon är pigg och glad när hon vaknar, tyvärr så gäller inte samma sak för mig. Nu ska jag så klart inte klaga för det är som sagt var skönt att febern nästan är borta men jag blir så trött när jag inte får sova mer än en timme åt gången på natten och det blir ju inte lättare av att jag måste kliva upp kl 5. När Hugo var mindre så vaknade han 4:45 varje morgon i nästan 6 månader, sen så har ju båda barnen alltid varit morgonpigga men den senaste tiden har vi varit bortskämda med sovmornar till kl 7 och man vänjer sig tyvärr snabbt vid sådan lyx. Nu får Hanna iaf hostmedicin så jag hoppas att hostan ger med sig snart. Sen så borde jag verkligen inte klaga. Magnus har alltid hjälpt till mycket med barnen och sen Hugo föddes så har vi alltid tagit varannan morgon. Det är först nu när barnen (vanligtvis) sover längre på mornarna som jag har börjat kliva upp med dem varje vardagsmorgon. Sen så har vi ju Annie som kan ta hand om Hanna under dan så att jag kan få sova lite. Jag brukar ha lite svårt för att somna på dan men i dag så känns det som att det inte borde vara några problem.