För tillfället så har jag lite hemlängtan. Jag saknar familjen, kompisarna och Sverige. Många kompisar i Sverige har precis fått barn eller ska snart få barn och jag vill verkligen åka hem och gosa med bebisar. Sen så är det ju lite speciellt också nu när julen närmar sig. Varje dag när jag läser Ljusnan så är det annonser för olika julbord och då slår hemlängtan till. Tänk att få fira en jul hemma med familj, snö och svensk julmat! Men jag ska inte klaga för jag har själv bestämt att vi ska fira jul i Malaysia i år igen. Magnus måste ju jobba och om vi skulle åka hem över jul så skulle vi bara kunna vara hemma mindre än en vecka. Och med tanke på att resan tar ungefär 26 timmar (enkel resa) och tidsskillnaden är 7 timmar mellan Sverige och Malaysia så känns det ändå som att vi har tagit rätt beslut.
Det här blir sista julen i Malaysia och vi kommer så klart att fira en underbar jul här ändå, även om det inte blir en svensk jul. Men jag måste erkänna en sak. Ibland så undrar jag om jag är riktigt klok som längtar hem till Sverige. Familjen och kompisarna säger jag så klart inget om för det vore ju konstigt om man inte saknade dem. Men vardagslivet i Sverige, saknar jag verkligen det?
I Sverige måste vi kliva upp före kl 6 varje morgon och stressa i oss och barnen frukost, göra oss i ordning och skjutsa barnen till fritids och dagis. Sen åker jag vidare ner mot tågstationen för att hinna med tåget till Järvsö som går 7:05. Efter en halvtimmes tågresa så kliver jag av i Järvsö där jag har en kvarts prommenad till jobbet. Jag jobbar hela dan i stort sett utan att hinna pusta ut en enda gång (prova på yrket som högstadielärare så förstår ni vad jag menar!)och tar bussen eller tåget hem till Bollnäs igen. Jag är hemma i Bollnäs någon gång mellan 16 och 17. Då ska barnen hämtas på dagis och fritids, mat ska kanske inhandlas och lagas och sen så har man på sin höjd ett par timmar på sig att umgås med barnen. Barnen börjar också att komma upp i den åldern när de har fritidsaktiviteter vissa kvällar och då ska det så klart också klämmas in. Sen har man så klart helgerna men då ska ju allt göras som man inte hinner under veckorna: storhandla, tvätta, diska städa, stryka, fixa med huset osv osv.
Nu tänker jag skriva om hur vi har det här i Malaysia och jag vill bara klargöra att jag absolut inte skryter utan det är bara så här vi har det.
Kl 7 kliver vi upp och äter frukost och gör i ordning barnen. Halvåtta kommer Annie och börjar städa huset. Ungefär vid den tiden åker Magnus till jobbet. Kl 8 skjutsar Annie Hugo till skolan. Två dagar i veckan åker Hanna till dagis. Hon börjar kl 9 och efter att vi har skjutsat dit henne så passar jag och Annie alltid på att åka och handla. På dagarna så kan jag göra lite vad jag vill. Jag pluggar, tränar (mindre nu än förrut eftersom skolan tar en del tid), träffar kompisar, shoppar, läser och leker med Hanna. Under tiden så städar Annie klart huset, stryker, tvättar, diskar och tar hand om Hanna. Kl 15 slutar Hugo skolan och när Annie har hämtat honom så åker hon hem till sig. Jag och barnen får några timmar tillsammans när vi kan leka, rita, måla, pyssla eller vad vi nu vill göra. Kl 17:30 kommer Magnus hem och då har jag middan färdig och så äter vi tillsammans och umgås innan barnen ska sova. Och om jag vill hålla barnen hemma från skolan eller dagis (eller om de vill stanna hemma någon dag) så är det bara att göra det. Jag styr själv över min tid och det är egentligen aldrig något som jag måste göra. På helgerna åker vi till poolen, till buspalatset eller hittar på något annat roligt. Vi äter alltid ute på helgerna. Vi bor i ett jätte stort och fint hus och så fort som något går sönder eller det blir något problem så kommer någon och fixar det. Vi behöver aldrig göra något själva. Ibland så måste Magnus jobba någon helg men det är väldigt sällan så för det mesta har vi helgerna helt fria.
Vi kan leva bra och unna oss och barnen saker utan att vi behöver tänka så mycket på ekonomin. Vi kan välja den bästa skolan och det bästa dagiset till barnen och vi vet att de får en väldigt bra utbildning. Jag menar inte att vi är rika och kan köpa vad vi vill för så är det absolut inte men priserna här gör att vi kan leva ett annat slags liv. Förstår ni nu varför jag ibland undrar om jag verkligen är klok som längtar tillbaka till vardagen i Sverige?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar