Här dricker Hugo glögg efter Luciafirandet på dagis.
onsdag 30 november 2011
fredag 25 november 2011
Mat, mat, mat...
En väldigt stor skillnad när det gäller Sverige och Malaysia är ju maten. Maten känns absolut nyttigare och mindre fet här i Malaysia. Jag och Magnus får ju ses som levande bevis på det eftersom vi har tappat ungefär 10-15 kg var sedan vi flyttade hit :-)
Den största skillnaden är kanske proteinet. I Sverige åt vi nötkött och griskött nästan varje dag. Här äter vi aldrig griskött (det är väldigt ovanligt med griskött här eftersom Malaysia är ett muslimskt land). En vanlig vecka för oss när det gäller middagar ser ut ungefär så att vi äter nötkött max en gång i veckan, kyckling eller fisk 2-3 gånger och vegetariskt 3-4 gånger. Jag hoppas att vi får med oss lite av de nya matvanorna tillbaka till Sverige, för sanningen är ju att man mår mycket bättre när man inte äter så mycket rött kött.
En annan stor skillnad är brödet. Fast här förlorar helt klart Malaysia. Precis allt bröd i Malaysia smakar exakt lika. Det spelar ingen roll om det är matbröd eller fikabröd för det verkar som att man använder samma deg och sedan sockrar lite på fikabrödet. Brödet här är väldigt smaklöst och inte alls speciellt gott. Grovt bröd är nästan omöjligt att hitta och hårt bröd finns inte heller. Vill man ha gott bröd som smakar något så måste man alltså baka själv.
Utbudet av grönsaker och frukt är enormt här. När vi handlar så känner jag bara igen ungefär hälften av grönsakerna och frukterna, så Annie brukar visa och berätta om sådant som jag inte har sett tidigare. Allt är färskt och billigt också. Annie brukar köpa med sig färska majskolvar på morgonen innan hon kommer hit. Jag har aldrig tyckt om majs tidigare men majsen här älskar jag. Och som jag skrev tidigare så är allt grönt billigt; 5 stora majskolvar kostar 10 kronor, ett kilo bananer 3 kronor, ett kilo tomater 2 kronor osv. Sen så finns det en väldigt intressant frukt här som heter durian. Den luktar otroligt starkt och illa. Man kan se förbudsskyltar mot durian lite överallt här. T ex så får man inte ha durian i en hyrbil, om man har det så får man betala för en totaltvätt av bilen. Man får inte heller ta med sig durian på flyget eller i affärer eller bussar.
Nu när julen börjar närma sig så saknar jag iaf den svenska julmaten men vi gör vårt bästa för att ordna ett bra julbord ändå. Vi har beställt lite saker från Sverige så att vi kan baka lussekatter och pepparkakor och koka risgrynsgröt och glögg. Så vi får med de viktigaste sakerna iaf :-)
tisdag 22 november 2011
Sjukstugan fortsätter
Här hemma fortsätter sjukstugan. I går fick Hugo jätte ont i ett öra (han har aldrig haft ont i öronen tidigare) och han grät sig igenom halva natten. I morse hade han fortfarande lite ont så han fick stanna hemma. Nu har iaf halva dagen gått och än så länge har han inte känt något mer. Hanna har börjat med antibiotikan så hon blir piggare och piggare. I dag har jag alltså två barn hemma som fortfarande är sjuka men ändå relativt pigga. Så i dag tänkte jag att vi skulle pyssla lite, titta på nya Bilar-filmen och baka matbröd. Barnen var med på planerna ett tag men hittade lite andra saker som de tycker att det är roligare att sysselsätta sig med:
- Hugo vill rita djurmasker och Hanna vill riva sönder djurmasker.
- Gömma husets enda grytlappar precis när mamma ska ta ut brödet ur ugnen.
- Hanna vill spela på gitarren och Hugo vill höra ljudet på filmen vilken innebär att Hugo höjer ljudet för att höra bättre, då höjer Hanna ljudet på gitarren för att den ska höras bättre, Hugo måste höja igen osv osv.
- Bråka om vem som ska ha den röda kudden, den andra röda kudden som är exakt likadan duger inte alls.
- Bråka om vem som ska rita på whiteboardtavlan, den andra whiteboardtavlan som är exakt likadan duger inte alls.
- Bråka om vem som ska sitta på höger sida om mamma i soffan, ingen vill sitta på vänster sida.
- Bråka om vem som ska ha vilken yoghurt (behöver jag ens skriva att båda yoghurtarna är precis likadana).
måndag 21 november 2011
Sjukhusbesök
Nu har vi precis kommit hem efter ett besök på sjukhuset. Hanna blev ju sjuk förra helgen med hög feber och hosta. Febern satt i 6 dagar innan den sjönk till en normal nivå igen. Men febern höll sig bara borta i tre dagar för i morse så hade hon feber igen och då kände vi att det var bäst att åka in och kolla upp henne. Hon har ju varit förkyld och hostat väldigt mycket också nu i över en vecka. På sjukhuset var det fullt av andra sjuka barn som också hade feber och hosta så det verkar helt klart gå något nu. Hanna fick iaf antibiotika eftersom hennes hals inte alls såg bra ut så nu hoppas jag att hon mår bättre snart. Hugo blev också dålig i tisdags men han hade bara feber i en dag. Han fick vara hemma från skolan förra veckan men i morse ville han iväg och eftersom han bara är lite snorig nu så tyckte jag att han kunde få åka.
tisdag 15 november 2011
Trött...
Hanna för några veckor sedan på väg till dagis. Hon älskar dagis men tycker inte alltid om kameran.
fredag 11 november 2011
Hemlängtan... eller inte?
För tillfället så har jag lite hemlängtan. Jag saknar familjen, kompisarna och Sverige. Många kompisar i Sverige har precis fått barn eller ska snart få barn och jag vill verkligen åka hem och gosa med bebisar. Sen så är det ju lite speciellt också nu när julen närmar sig. Varje dag när jag läser Ljusnan så är det annonser för olika julbord och då slår hemlängtan till. Tänk att få fira en jul hemma med familj, snö och svensk julmat! Men jag ska inte klaga för jag har själv bestämt att vi ska fira jul i Malaysia i år igen. Magnus måste ju jobba och om vi skulle åka hem över jul så skulle vi bara kunna vara hemma mindre än en vecka. Och med tanke på att resan tar ungefär 26 timmar (enkel resa) och tidsskillnaden är 7 timmar mellan Sverige och Malaysia så känns det ändå som att vi har tagit rätt beslut.
Det här blir sista julen i Malaysia och vi kommer så klart att fira en underbar jul här ändå, även om det inte blir en svensk jul. Men jag måste erkänna en sak. Ibland så undrar jag om jag är riktigt klok som längtar hem till Sverige. Familjen och kompisarna säger jag så klart inget om för det vore ju konstigt om man inte saknade dem. Men vardagslivet i Sverige, saknar jag verkligen det?
I Sverige måste vi kliva upp före kl 6 varje morgon och stressa i oss och barnen frukost, göra oss i ordning och skjutsa barnen till fritids och dagis. Sen åker jag vidare ner mot tågstationen för att hinna med tåget till Järvsö som går 7:05. Efter en halvtimmes tågresa så kliver jag av i Järvsö där jag har en kvarts prommenad till jobbet. Jag jobbar hela dan i stort sett utan att hinna pusta ut en enda gång (prova på yrket som högstadielärare så förstår ni vad jag menar!)och tar bussen eller tåget hem till Bollnäs igen. Jag är hemma i Bollnäs någon gång mellan 16 och 17. Då ska barnen hämtas på dagis och fritids, mat ska kanske inhandlas och lagas och sen så har man på sin höjd ett par timmar på sig att umgås med barnen. Barnen börjar också att komma upp i den åldern när de har fritidsaktiviteter vissa kvällar och då ska det så klart också klämmas in. Sen har man så klart helgerna men då ska ju allt göras som man inte hinner under veckorna: storhandla, tvätta, diska städa, stryka, fixa med huset osv osv.
Nu tänker jag skriva om hur vi har det här i Malaysia och jag vill bara klargöra att jag absolut inte skryter utan det är bara så här vi har det.
Kl 7 kliver vi upp och äter frukost och gör i ordning barnen. Halvåtta kommer Annie och börjar städa huset. Ungefär vid den tiden åker Magnus till jobbet. Kl 8 skjutsar Annie Hugo till skolan. Två dagar i veckan åker Hanna till dagis. Hon börjar kl 9 och efter att vi har skjutsat dit henne så passar jag och Annie alltid på att åka och handla. På dagarna så kan jag göra lite vad jag vill. Jag pluggar, tränar (mindre nu än förrut eftersom skolan tar en del tid), träffar kompisar, shoppar, läser och leker med Hanna. Under tiden så städar Annie klart huset, stryker, tvättar, diskar och tar hand om Hanna. Kl 15 slutar Hugo skolan och när Annie har hämtat honom så åker hon hem till sig. Jag och barnen får några timmar tillsammans när vi kan leka, rita, måla, pyssla eller vad vi nu vill göra. Kl 17:30 kommer Magnus hem och då har jag middan färdig och så äter vi tillsammans och umgås innan barnen ska sova. Och om jag vill hålla barnen hemma från skolan eller dagis (eller om de vill stanna hemma någon dag) så är det bara att göra det. Jag styr själv över min tid och det är egentligen aldrig något som jag måste göra. På helgerna åker vi till poolen, till buspalatset eller hittar på något annat roligt. Vi äter alltid ute på helgerna. Vi bor i ett jätte stort och fint hus och så fort som något går sönder eller det blir något problem så kommer någon och fixar det. Vi behöver aldrig göra något själva. Ibland så måste Magnus jobba någon helg men det är väldigt sällan så för det mesta har vi helgerna helt fria.
Vi kan leva bra och unna oss och barnen saker utan att vi behöver tänka så mycket på ekonomin. Vi kan välja den bästa skolan och det bästa dagiset till barnen och vi vet att de får en väldigt bra utbildning. Jag menar inte att vi är rika och kan köpa vad vi vill för så är det absolut inte men priserna här gör att vi kan leva ett annat slags liv. Förstår ni nu varför jag ibland undrar om jag verkligen är klok som längtar tillbaka till vardagen i Sverige?
Det här blir sista julen i Malaysia och vi kommer så klart att fira en underbar jul här ändå, även om det inte blir en svensk jul. Men jag måste erkänna en sak. Ibland så undrar jag om jag är riktigt klok som längtar hem till Sverige. Familjen och kompisarna säger jag så klart inget om för det vore ju konstigt om man inte saknade dem. Men vardagslivet i Sverige, saknar jag verkligen det?
I Sverige måste vi kliva upp före kl 6 varje morgon och stressa i oss och barnen frukost, göra oss i ordning och skjutsa barnen till fritids och dagis. Sen åker jag vidare ner mot tågstationen för att hinna med tåget till Järvsö som går 7:05. Efter en halvtimmes tågresa så kliver jag av i Järvsö där jag har en kvarts prommenad till jobbet. Jag jobbar hela dan i stort sett utan att hinna pusta ut en enda gång (prova på yrket som högstadielärare så förstår ni vad jag menar!)och tar bussen eller tåget hem till Bollnäs igen. Jag är hemma i Bollnäs någon gång mellan 16 och 17. Då ska barnen hämtas på dagis och fritids, mat ska kanske inhandlas och lagas och sen så har man på sin höjd ett par timmar på sig att umgås med barnen. Barnen börjar också att komma upp i den åldern när de har fritidsaktiviteter vissa kvällar och då ska det så klart också klämmas in. Sen har man så klart helgerna men då ska ju allt göras som man inte hinner under veckorna: storhandla, tvätta, diska städa, stryka, fixa med huset osv osv.
Nu tänker jag skriva om hur vi har det här i Malaysia och jag vill bara klargöra att jag absolut inte skryter utan det är bara så här vi har det.
Kl 7 kliver vi upp och äter frukost och gör i ordning barnen. Halvåtta kommer Annie och börjar städa huset. Ungefär vid den tiden åker Magnus till jobbet. Kl 8 skjutsar Annie Hugo till skolan. Två dagar i veckan åker Hanna till dagis. Hon börjar kl 9 och efter att vi har skjutsat dit henne så passar jag och Annie alltid på att åka och handla. På dagarna så kan jag göra lite vad jag vill. Jag pluggar, tränar (mindre nu än förrut eftersom skolan tar en del tid), träffar kompisar, shoppar, läser och leker med Hanna. Under tiden så städar Annie klart huset, stryker, tvättar, diskar och tar hand om Hanna. Kl 15 slutar Hugo skolan och när Annie har hämtat honom så åker hon hem till sig. Jag och barnen får några timmar tillsammans när vi kan leka, rita, måla, pyssla eller vad vi nu vill göra. Kl 17:30 kommer Magnus hem och då har jag middan färdig och så äter vi tillsammans och umgås innan barnen ska sova. Och om jag vill hålla barnen hemma från skolan eller dagis (eller om de vill stanna hemma någon dag) så är det bara att göra det. Jag styr själv över min tid och det är egentligen aldrig något som jag måste göra. På helgerna åker vi till poolen, till buspalatset eller hittar på något annat roligt. Vi äter alltid ute på helgerna. Vi bor i ett jätte stort och fint hus och så fort som något går sönder eller det blir något problem så kommer någon och fixar det. Vi behöver aldrig göra något själva. Ibland så måste Magnus jobba någon helg men det är väldigt sällan så för det mesta har vi helgerna helt fria.
Vi kan leva bra och unna oss och barnen saker utan att vi behöver tänka så mycket på ekonomin. Vi kan välja den bästa skolan och det bästa dagiset till barnen och vi vet att de får en väldigt bra utbildning. Jag menar inte att vi är rika och kan köpa vad vi vill för så är det absolut inte men priserna här gör att vi kan leva ett annat slags liv. Förstår ni nu varför jag ibland undrar om jag verkligen är klok som längtar tillbaka till vardagen i Sverige?
onsdag 9 november 2011
Sunway Lagoon
Sunway Lagoon.
Den 5 januari åker vi till Kuala Lumpor för att gå på vattenparken Sunway Lagoon. Vi har bokat ett hotell som ligger precis bredvid parken som verkar vara väldigt bra. Vi blir kvar i KL i tre dygn så vi ska så klart hinna med lite annat också. Bl a så finns det en ishall alldeles i närheten och den skulle nog Hugo vilja prova på :-)
Det tar ungefär 4 timmar att köra till KL och personligen så tycker jag att det är skönt att vi inte behöver flyga.
Vi har ju bokat en resa till Hong Kong också men den är först i mars så det känns kul att få komma iväg på något lite tidigare också. Vi vill helst undvika monsun-perioden i Hong Kong och därför så måste vi vänta till mars. Det vore ju otroligt tråkigt om vi åkte till Hong Kong och Disneyland och sedan inte kunde lämna hotellet på hela resan pga vädret.
torsdag 3 november 2011
Halloween
Vi hade ett litet Halloween-firande i år där barnen fick välja vad de ville klä ut sig till (inga hemskheter så klart). Hanna hade på sig sin brandmansdräkt i ungefär 5 sekunder sen så var det katt-tröja och blöja som gällde. Den flickan har säkert 20 olika katt-tröjor, hon älskar katter mer än allt annat :-) Katter och Barbie är det enda som gäller för henne vilket gör julklappshandlingen ganska enkel. Ännu enklare är det att handla till Hugo eftersom han älskar Blixten McQueen och bara önskar sig saker från den nya filmen. Vi har redan beställt efter Bilar 2 på svenska plus nya xbox-spelet till Bilar 2-filmen och jag känner mig ganska säker på att de kommer att bli väldigt populära julklappar.
En liten uppdatering om barnen för intresserade släktingar (och andra också så klart):
Hugo kämpar på i skolan. I bland är det jätte roligt och i bland är det inte roligt alls. Han har lärt sig läsa riktigt bra nu och läser allt som han ser (sen så blir det så klart inte alltid rätt). Engelskan är helt flytande och han är riktigt duktig på Bahasa Malay också. Det känns lite konstigt att han kan ett språk som jag inte kan men som tur är så har han ju Annie som kan hjälpa honom. Han skriver som en kratta och har ett penngrepp som inte liknar något annat men efter att ha kämpat med penngreppet i ett år nu så har vi bestämt oss för att ge upp. Han är ju en väldigt envis kille och vägrar ändra sig. Men han är ju trots allt bara 5 år så penngreppet kanske rättar till sig till slut. Hugo har en bästis som heter Drew och de ritar teckningar till varandra varje dag efter skolan. Han har en till bästis som heter Shi Bin vars "maid" ger Hugo godis nästan varje dag. För tillfället så är Hugo intresserad av bilar och rymden. Eftersom jag inte vet något om vare sig bilar eller rymden så duger inte jag till mycket nu utan det är bara Magnus som gäller. Vi har satt upp självlysande planeter och stjärnor i Hugos rum som Magnus och Hugo pratar om när Hugo ska sova. Som tur är så har Hugo ett intresse till och det är Bibel-berättelser. Eftersom hans skola är kristen så jobbar de mycket med Bibeln. Och här har vi ju verkligen ett område där jag kan lysa :-) Magnus vet absolut ingenting om bibeln så när Hugo har en fråga som rör bibeln så kommer han alltid till mig. Det här innebär att varannan kväll när Hugo ska sova så pratar han om rymden med Magnus och varannan kväll så pratar han om bibeln med mig. Fast i går hade vi ett undantag. När han skulle sova så började vi prata om namn. Han tycker att det är konstigt att mamma och pappa har andra namn än mamma och pappa och han tycker att det är konstigt att man har flera namn. Men det absolut konstigaste är ändå att hans morfar heter Bosse. Det kan han skratta åt en kvart, för det är det konstigaste namnet han vet. När jag sen förklarade att morbror Daniel faktiskt också heter Bosse så blev det så hysteriskt roligt att jag aldrig trodde att han skulle lugna ner sig och somna. Så Hugos humor är helt klart på en egen nivå för tillfället :-)
Hanna älskar dagis. Hon har flera kompisar men leker mest med en flicka som heter Bella. Hanna är nog den mest envisa person som jag någonsin har träffat och hon kräver total uppmärksamhet av alla. Hon får väldigt mycket uppmärksamhet här på grund av sitt blonda hår och sina blå ögon och det är något som hon verkligen tycker om. Får hon inte som hon vill så skriker hon tills man ger med sig (vilket vi inte alltid gör men ibland så händer det faktiskt). Hon bestämmer alltid själv vilka kläder hon ska ha på sig och hon väljer alltid någon av de 20 rosa katt-tröjorna som hon har. Hon älskar att titta på Barbie-filmer och dansa och hon leker helst med sina dockor. Hon är totalt orädd och vill alltid åka de värsta vattenkanorna eller karusellerna. Hon älskar Hugo men bråkar med honom hela tiden. Har han ritat en teckning så ska hon riva sönder den, har han byggt med lera så ska hon förstöra det, leker han med en bil så ska hon springa och ta den. Med andra ord så har vi ganska fullt upp här hemma! Men hon är väldigt kärleksfull också. Varje morgon när Annie kommer så springer Hanna ut och kramar henne och hon pussar och kramar mig och Magnus hela tiden. Varje dag när Hugo ska åka till skolan så får han en kram och en puss av henne och sedan står hon i dörren och vinkar och ropar: Äskar dig Hugo, äskar dig!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)