Olycka

I går kväll låg båda barnen och sov på andra våningen och jag och Magnus satt framför TV:n på nedervåningen. Plötsligt så hör vi hur någon rasar nerför trappan. När vi kom fram till trappan låg Hugo där och grät. Han fick sitta hos mig och bli tröstad under tiden som Magnus letade igenom huvud och kropp för att se om det var några skador. Det enda som vi kunde upptäcka var en bula i huvudet och skrapsår på benen och fötterna. Efter ett par minuter somnade Hugo i mitt knä och sedan fick han sova resten av natten hos mig. I dag så klagar Hugo över att han har ont i bulan men annars så är det bra. Fast han vägrar erkänna att han har ramlat i natt och blir jätte arg när jag eller Magnus säger att han faktiskt har gjort det. Antagligen så var han inte riktigt vaken när han bestämde sig för att gå ner. Nu var det tur att det gick så bra som det gjorde för vi har väldigt långa och hårda trappor. Huset är ju i tre våningar och har väldigt högt i tak så vi har många och långa trappor. Direkt när vi flyttade in så satte vi upp grindar i alla trappor, framför allt för Hannas skull. Vi brukar stänga grindarna när barnen sover men i går måste jag ha glömt det. Och det är så typiskt att det var just i går som Hugo bestämde sig för att gå ner. Nu gick det ju bra som tur var men jag tycker att det räcker med sjukdomar och olyckor för oss nu, det har varit tillräckligt mycket den här veckan nu.