Återbesök på sjukhuset

I dag har jag och Hanna (och Annie) varit på sjukhuset på återbesök. Allt såg bra ut och Hanna är helt återställd. Antibiotika är verkligen bra ibland! Hanna hade riktigt roligt på sjukhuset eftersom barnavdelningens väntrum innehöll ett helt lekland. Hanna hittade en kompis direkt och lekte snällt i 45 minuter (vi var tidiga som vanligt). Det var ganska kul att se Hanna och den andra flickan leka. Flickan pratade mandarin och Hanna svarade på svenska och de verkade förstå varandra riktigt bra. Hanna är faktiskt väldigt duktig på att förstå mandarin nu, Annie kan prata ganska obehindrat med henne. Sen så förstår hon så klart svenska och engelska utan problem också. När det gäller att prata själv så har hon varit lite sen men nu så har hon kommit igång ordentligt. Man förstår mycket som hon säger men långt ifrån allt :-) Det är ganska intressant att se hur olika Hanna och Hugo är. Hugo har alltid varit lite blyg och försiktig och vill helst leka i små grupper och allra helst med en vuxen med. Han har alltid varit så och är det fortfarande, ett tag var han extremt blyg och försiktig men det har gått över nu. Han är för det mesta väldigt lugn och ordentlig när han är på skolan eller ute bland folk och han kan nog ofta upplevas som lite butter om man inte känner honom. Här hemma är han istället en ordentlig pratkvarn och ganska vild. Hanna är motsatsen. Mer social unge får man nog leta efter! Hon är totalt oblyg och tar kontakt med alla barn hon träffar och vill inte alls att mamma eller pappa ska vara med hela tiden. När vi är ute eller på affären så vinkar hon till alla och kastar slängkyssar åt nästan alla hon möter. Hon är nästan alltid otroligt glad och charmig men otroligt envis. Får hon inte som hon vill så kastar hon sig på golvet och börjar storgråta, de tårarna torkar otroligt fort om man ger med sig och hon får som hon vill. Hon har också blivit väldigt noga med kläder och ska alltid välja egna kläder som hon sedan kommer och visar upp och vill höra att hon är fin. Rosa och glitter är det enda som gäller för tillfället. Det ska bli intressant att se hur barnen utvecklas när de blir större, både jag och Magnus kan iaf känna att vi nog kommer att få fullt upp med Hanna när hon kommer i tonåren :-)